Märy

Har om dagen foljde jag och Linda med Elin pa en trip till Pandharpur for att besoka barnhemmet Elin bodde pa under sitt forsta ar i livet. En mkt spannande resa som jag garna vill beratta om for er =)

Klockan halv fem steg vi upp for att aka den ungefar 4 timmar langa resan till Pandharpur. Nar vi val kom fram hade var handledare Lakshmi ordnat med en kontakt pa plats som skulle ta hand om oss under dagen. Det visade sig att karln var en riktig hojdare, som vi brukar saga. Vi fick en rundtur i hans femvaningshus och blev bjudna pa diverse tilltugg och som sig bor en kopp te med 30 skedar socker i (vilket jag for ovrigt tyvarr har borjat tycka om).

Efter det blev vi eskorterade in till staden dar vi skulle besoka ett tempel innan vi akte till barnhemmet. Nar vi kom fram avr vi tvugna att lamna vaskor och skor i en liten butik som lag hundra meter ifran templet. Sa dar traskade vi omkring barfota mitt pa gatan tillsammans med galet manga indier. Det visade sig att det templet var valdigt kant i Inidien och under speciella hogtider kunde folk sta i tio timmar for att fa komma in och be. Mannen som tog hand om oss kopte massa presenter till oss for ovrigt och sa att han var var foralder i denna stad.

Nar vi kom fram till barnhemmet blev vi valkomnade som hedersgaster. Barnen och personal stod utanfor oss gav oss rosor i valkomstpresent. Det har vi varit med om forut ocksa att vi som gaster blir valkomnade med ceremonier och ofta far vi blommor. Hur tar vi emot vara gaster i Sverige? En liten tanke bara. Dar inne stallde vi massa fragor vilket var valdigt intressant men motet var ju egentligen for Elins skull som ville veta mer om sin tid dar. Tyvarr ar det mesta konfidentiellt sa vi fick inte veta mkt om hennes bakgrund. Men samtidigt som mkt var hemlighetsstamplat och allt var under sekretess sa berattade de valdigt oppenhjartligt om barnens historia, tex hur en av flickorna hade hittats pa ett jarnvagsspar och det var inga som helt problem att fotografera barnen. Lite dubbelmoral...

Pa ungefar 160 barn fanns det 23 anstallda som tog hand om barnen som var allt i fran nyfodda till 25 ar. Manga i personalen, bland annat en 80 arig liten gumma som antagligen tagot hand om Elin, jobbade idag pa barnhemmet. Visst kan det lata hemskt med sa lite personal pa alla ungar men samtidigt tanker jag att alternativet antagligen hade varit samre.

Det var ett valdigt bra besok samtidigt som man akte dar ifran med graten i halsen. Jag fastnade framfor allt for en liten tjej som inte kan ha varit mer an kanske 6-7 manader. Sant ar ju alltid jobbigt nar man vet att de kommer spendera hela sitt liv dar med storsta sannorlikhet. Men men, sa ser livet ut for vissa och aven om man kan hjalpa till pa manga satt sa kan man inte hjalpa alla.

Nar vi akte darifran ville hojdaren som tagit hand om oss visa sitt collage som hn drev. Dar blev vi annu en gang mottagna som hedrade gaster med blommor och annat och blev visade in i ett rum dar vi mottes av 10-15 gubbar i kostym som ville prata med oss. Dar satt vi ett bra tag och pratade om allt mojligt och det kandes mycket mysko att tala med sa hogt uppsatta pesoner. Vi blev tillsammans med som fotade en och en med en ful tavla, en blombukett och en sjal runt axlarna och allt detta fick vi ocksa ta hem sedan. Bilderna ska hamna i staten Maharastras lokaltidning, vilken sakert lases av 10 miljoner manniskor. Helt sjukt egentligen. Hoppas jag hittar den, vore ett roligt minne. Vi fick ocksa ata lunch med grabbarna och dett blev vi sa klart bjudna pa.

Sanna har grejjer hander jamt i Indien och det gar inte ens att forklara kanslan kring det. Narmaste jag kan beskriva ar nog att man standigt far kickar. Man vet aldrig vad som vantar och det ar hela tiden spannande att vara har.

Nu ar hemresan bokat iaf till den 20e december. Langtar!

Hej ha! Nu ar jag tillbaka i Pune igen efter en najsig semester. Vi var ju i Kerala som ar en delstat i sodra Indien. Vi bodde en vecka i Kovalam och jag och Karro akte ett par dagar till Varkala, vilket ar ett battre stalle for backpackers, lite yngre manniskor. Kovalam var mysigt men stillsamt. Klockan elva var det bara att bege sig hemat till hotelrummet da staden dog. I Varkala gick det att vara ute till tva tre iallafall sa lite nattliv fick vi vara med om. Traffade manniskor fran varldens alla horn och det var skont att traffa lite vasterlanningar. Hangde med en del indier ocksa vilket ar ratt skoj anda. Har inte varit med om det tidigare att man umgas med lokalbefolkningen. Det ger en ganska mycket ma jag saga!

Vi var aven ivag pa en batresa i the backwaters of Kerala. Vi bodde en natt pa en husbat hela ganget plus Silvas pojkvan och Axel som vi traffade i Kovalam. Tyvarr regnade det men det var mysigt iallafall. Pa kvallen akte vi till ett 'spa' for att nagra av oss ville ha massage, bland annat jag. det forsta man mots av nar man kommer in i massagerummet ar en brits, som pa ett barhus, som var helt oljig. Dar var det bara att kla av sig och hoppa upp. Linn den stackaren var tvungen att nacka, helt sa hon har blivit redigt traumatiserad efter den upplevelsen. Jag fick behalla trosorna pa iallafall, men som hon knadade damen! Haha har aldrig varit med om nagot liknande. Nar massagen var klar var det dags for tvagning. Nu var bikinitrosorna tvugna att tas av for att kvinnan skulle kunna tvatta mig ordentligt. Inte varje dag man har en gammal indiska pa huk framfor sig i naken tillstand. Som sagt en valdigt speciell upplevelse, men vi skrattar mest at den =)

Vi har aven ridit elefanter och badat och atit gott och shoppat som galningar men nu ar det ganska skont att vara tillbaka hemma igen och ta tag i de tre sista veckorna. Vi ar lixom pa sluttampen nu och det kanns. Saknar hemma lite granna men innan jag kommer hem blir det tva veckor i Thailand. Ska forsoka boka lite biljetter nu och lagga upp lite bilderfran semestern. Kram pa er!

Antligen semester! Vi bor pa Kovalam beach i Kerala och vad ska man saga om det har stallet. Valdigt litet, ungefar som en liten strandpromenad med massa restauranger och butiker och mitt i allt detta bor vi pa Shirleys becach house. Varldens gulligaste kvinna som ar som en liten mamma for oss. Sitter och vantar tills vi kommer hem om kvallarna (vilket inte brukar bli senare an 12 da staden ar nerslackt och tyst vid 11) och ser till sa att vi har det bra. Har om natten blev dock min telefon stulen nar jag lag och sov. Nagon hade tagit sig upp pa var balkong pa andra vaningen och genom fonstret tagit telefonen som lag precis vid mitt huvud. Obehagligt men tur att det bara var en telefon som forsvann. Fonstret har galler sa det var ingen risk att han skulle ta sig in iallafall.

Dagarna lunkar pa och vi tillbringar dom mest pa stranden och i vagorna. Som sagt ar det sa litet har sa man lar kanna halva befolkningen pa bara nagon dag. Vi har vara frukttanter, servitorer, fotografer och pensionarer som vi pratar med varje dag. Fruktdamerna hamnade i brak igar da de tyckte att den andre snott deras kunder (oss). Ganska roligt att se men man  blir ratt less pa dom nar do mskriker och tjatar dagarna i anda. Indierna kan man ocksa bli les pa nar do msmygfotar en nar man badar och solar. Igar sa jag och Elin till nagra stycken och dom sprang dar ifran med svansen mellan benen. Det galler att visa vart skapet ska sta mina vanner!

Idag blir det ingen strand for min del. Har brant mig och ser ut som en skar liten gris. Men det ar snyggt det med har jag hort! Har lagt upp lite nya bilder pa Facebook om ni vill kika pa hur vi har det har. Ha det sa bra! Kram

Blir nog ett kort inlagg detta. Ska forsoka fa upp lite bilder ocksa innan internettiden tar slut. Ar tillbaka i Thane igen som ligger en timme utanfor Bombay. Den har veckan ar vi pa en institution for psykologisk halsa. Vi far lara oss om olika psykiska sjukdomar, hur man arbetar med folk som har dom och hur man behandlar dem. Idag har varit en riktigt intressant dag. Vi har varit pa stuidebesok pa ett mentalsjukhus med plats for 1800 personer. Nagra har varit dar i over 20 ar da familjerna inte vill ta hand om dem. Manga lider av schizofreni eller depression och ar valdigt stigmatiserade ute i samhallet. Det finns manga fordomar kring psykiskt sjuka och manga av fordomrna bar aven jag pa. Det ar latt att tanka att alla ar valdsamma, men sa behover det inte vara. Manga vi traffade dar inna var dock valdigt underliga och i ogonen kunde man se hur sjuka de var. Vi fick aven vara med och se nar manniskor pa rullande band kom in i ett valdigt primitivt rum, dar de fick elchocksbehandling. Tyckte nog det var lite obehagligt att se, speciellt i den miljon. Men det ar ocksa en erfarenht coh behandligen anvands ju faktiskt i Sverige. Men anledningen till att just de patienterna vi fick bevittna fick behandlingn var att de var mkt aggressiva. Personalen sa att de kunde anfalla nar som och det kandes lite laskigt. Men vi klarade oss helskinnade =)

Tva dagar till med forelasningar vantar och efter det drar vi till Kerala pa tva veckors semester. Ska bli himla skont efter tva fullspckade manader! Nu, bilder! Kram


I vantan pa taget


Dar pojken star sov jag och Karro. Bakom "staketet" stod tre bufflar.


Pa stranden mitt i Bombay. Inte sa badvanlig


Pa Leopolds


Pa taget

Sen sist har jag delat trampat jord(bajs)golv med tre kossor och ett gang honor ute i bushen, utan nagon chans att kommunicera med befolkningen.  Jag har badat i en liten sjo med massa indiska barn, bott pa "lyxhotell" i Thane, kakat den lyxigaste frukosten jag nagonsin sett pa Taj Mahal hotell (som blev bombat 2008), shoppat varldens finaste overkast som sen visade sig vara alldeles lerigt pa baksidan, haft räserbajs ett antal dagar, atit pa Leopolds och hort en bomb smalla precis utanfor var restaurang (en liten en, men anda!). Indien ar verkligen kontrasternas land och jag har nog aldrig traffat pa nagot folk som ar sa hjalpsamma tidigare. Igar tillexempel tog nagra av oss en taxi till en marknad. Nagra andra kom lite innan oss och vi hittade inte varandra till att borja med. En kille kom da fram till oss och berattade att vara kompisar var pa ett visst stalle. Det fanns manga utlanningar dar men han hade anda kunnat spana in vart gang lixom. Han foljde med oss in pa fruktmarknaden och letade upp tjejerna at oss. Efter det foljde han med oss och guidade oss inne pa marknaden och berattade att han var en "free boy" och inte skulle krava nagra pengar av oss i gengald. Sa kan det vara har i India ibland.. Hyggligt!

Blir lite glest mellan uppdateringarna, men hall till godo med det som bjuds vet ja =)

Jaha da var det dags igen. Har ju varit i Hyderabad som ni forstar men nu ar vi hemma igen. Lite tomt utan Sofia men vi forsoker klara oss iallafall. Idag har vi spelat in en liten sketch som vi ska spela upp pa seminariet vi har pa torsdag. Kan saga sa mkt som att den avslutas med ett bollywood dansnummer. Kul kul!

Den har veckan har vi art teraphy. Alltsa vi malar och pratar om kanslor genom det. Vi kommer ha tva dagars reiki ocksa, vilket jag tror ar healing. Ska bli spannande! Kanske helar er stackare nar jag kommer hem. I slutet av nasta vecka ska vi aka till en liten by utanfor Mumbai. Dar ska vi bo pa hotell i tva natter och den tredje ska vi bo hemma hos en familj. Som inte kan prata engelska. Vi ska bo ensamma. Laskigt! Hur ska det ga? Ar lite nervig faktiskt. Hoppas min familj har barn, dom ar nog enklare att konversera med utan sprak. Tank om familjen lagar as-stark mat? Man kan ju inte saga nej och man lar ju ata upp det man far. Giv mig styrka!

Blev en liten snabb uppdatering. Hors!

Sofia lamnade oss idag ='( Hon har inte matt bra och har nu bestamt sig for att aka till Sverige. Vet inte vad det beror pa men hela var grupp ar i chocktillstand. Tror att det ar svart att hemma forestalla sig hur det kanns, om man inte varit med om en grupprocess tidigare. Det ar tomt och man gar med gratklumpen i halsen. Men det var det enda hon kunde gora sa vi hoppas att resan hem ska ga bra, trots oroligheterna som ar har nu. Horde av nagra tjejer att det har statt lite i svenska tidiningar om det nu, ar inte sa uppdaterad sjalv, men det har med ett gammalt rattsfall att gora, som efter flera ar nu ska fa sitt slut. Tror det handlar om en moske som brandes upp pa 90talet om jag inte helt har misstolkat det. Det har gor iallafall att vi far stanna inne efter klockan tre pa vart hotell och vara besok vi skulle gjort in till staden for att se moskeer och andra sevardheter stalls in. Synd =( Men safe before sorry ar ju alltid det basta.

Igar var vi ute pa en liten battrip for att se en buddahfigur mitt pa sjon. Nar vi skulle ta oss darifran borjade det aska nagot forskrackligt och blixtarna var helt galna. Ratt nervost nar vi borjade rakna sekunder och insag att blixten var ungefar precis ovanfor oss. Folk fick panik och vissa grat. Nar det var som varst, vad tror ni hander da? Motorn lagger av! Helt galet.. Men vi tog oss oskadda iland iallafall efter att en annan bat tog sig ut och bogserade oss till land. Ganska speciell upplevelse.

Idag hade vi svenskar till uppgift att halla i en devotion som gors har varje morgon. Man kan lagga upp det lite som man vill men eftersom det har ar ett "religiost" stalle valjer manga att be eller beratta om nagon handelse med lite religiosa inslag. Jag och Karro tog pa oss uppgiften och berattade om var skrackupplevelse pa baten. Karro berattade hur hon som tror pa Gud bad om att vi skulle klara oss. Jag berattade om hur jag som icke-religios under handelsen hade nagon kansla i kroppen som sa att vi skulle klara oss. Ofta i andra situationer, till exempel om man uttsatts for nagon provning, sa kanner jag ofta att det kommer losa sig. Jag berattade om denna installning och kom val pa nagot satt fram till att det har var min "Gud". Later flummigt, men jag tror att den kanslan jag har i mig far mig att handla och agera, vilket gor att saker och ting loser sig. Forstar ni hur jag menar eller blir det alldeles snurrigt? Min Gud ar min inre kraft pa nat vis. Hehe ni maste tror att jag blivit helkonstig den har veckan, men man far lite andra tankar nar man moter manniskor i olika livssituationer och med olika religioner. Valdigt intressant, finns mycket att skriva men jag har inte riktigt tiden nu.

Nu ikvall har vi i var grupp, forutom Sofia da och Linda och Elin som foljde med henne tillbaka till Pune, lagat pannkakor och scones. Mkt uppskattat! Vi bjod familjen som driver det har stallet och jag tror nog att de gillade det dom med. Smakade inte riktigt som hemma, men ravarorna har ar av lite annorlunda slag. De lat oss lana koket eftersom sa mkt blev installt nu ikvall. Kommer nog bli att vi far stanna har imorgon ocksa tyvarr. Pa lordag ar det tankt att vi ska aka tillbaka till vart kara Pune dar vi kanner oss som hemma nu. Ska bli skont, men samtidigt lite konstigt. Vi far se hur gruppen anpassar sig nu nar en av oss ar borta. Grupprocessen ar ju lite speciell och det finns bocker skrivna om den. Jag tror att Sofias plats eller roll i gruppen kommer behova tas over av nagon annan. Hon har alltid varit den som har statt upp for gruppen och hallt "tal" infor alla manniskor som undrar vilka vi ar. Ska bli spannande att se vem som tar pa sig den uppgiften nu. Jag har mina aningar =)

Nu ar det ogonbrynsnoppardax. Pa aterseende kara!

Antligen framme i Hyderabad! Har blivit traumatiserad for livet efter tagresan hit. Det forsta vi mottes pa pa stationen i Pune var massa manniskobajs pa ralsen. Det finns lixom inget som fangar upp skiten i tagen utan det gar rakt ner lixom. Nar vi star och vantar pa vart tag inser vi att vi begatt ett stort misstag. Vi har stallt oss i fel ande av perrongen, dar resenarerna utan reserverade platser ska pa och av. Kaos! Fran ingenstans blir jag knuffad och flyger over vaskor for att fa fotfaste. Folk knuffas och gnuffas och jag kan nog arligt saga att det var i stil med Stocken-kon i Uppsala pa valborg. Helt galet! Nar vi val kommer pa vart tag bestammer sig jag och Linda att vi struntar i vara sangar som finns i en annan vagn, da vi inte vill sova alldeles ensamma. Vi far istallet dela pa en av de andra tjejernas sangar, som kanske ar 80cm bred. Ska val tillagga att resan var 14 timmar lang och med det sagt forstar ni nog att trots att vi skedade blev det inte manga minuters somn. Sa fort taget stannade pa nagon perrong kom en jakligt jobbig stank fran diverse toaletter och det varsta var att min och Lindas sang lag precis bredvid en av tidigare namnda utrymmen. Mindre trevligt. Otrevligt var oxa (vilket jag fick veta efterat) att en man lag och hade det lite mysigt for sig sjalv i "kupen" bredvid. Kupeer ar dock en aning overdrivet. Pa ett utrymme av kanske 5kvm sov 8 personer. Sag mer ut som ett koncentrationslager an en liggvagn. Men vi klarade det och jag kan ju helt arligt saga att hemvagen kommer funka den med. Man far lixom se det lite som ett aventyr tror jag. Ska se om jag far tag i filmen Darjeeling som tydligen ska vara en rolig film om nagra som aker genom Indien med tag. Igenkanningsfaktorn kan nog bli hog.

Nu ska vi iallafall vara har tills pa lordag och vi sover tva personer i varje rum. Och hor pa det har.. Vi har riktiga sangar! Sa skont att komma upp fran golvet. Men det ar lite tomt utan alla flickstackare omkring sig, e ju van med Kenos snarkningar, Silvas klagomal pa oss ovriga som ligger och fiser och Karros nattliga sms. Men men, sangen overvager nog det, i en vecka iallafall. Nu ska jag ga och se vad det har stallet bjuder pa for mat. Ha det bra! Kramis

Missar ju spektaklet dar hemma. Ar inte sa insatt i hur debatten gar men jag har forstatt att manga kanner skam over att vara svensk dessa dagar. Vet inte vad det beror pa, att vissa rostar som dom gor, okunskap gissar jag. Onskar att dessa manniskor kunde fa mojligheten att gora om min resa, fa aka till Indien och se det jag ser. Fa nya perspektiv och varderingar och inse att olikheter forgyller. Vi har sa mycket att lara av varandra och jag kan redan nu saga att mycket av det vi har for oss i Sverige, vilket omrade det an galler, skulle behova en second thought. Det finns mycket har som inte ar bra, men som sagt, aven mycket som ar hundra ganger battre...

Alo alo! Kul nar ni kommenterar o berattar lite om hur ni har det ocksa, uppskattas mycket. Man blir lite distanserad fran varlden nar man ar ute och reser, speciellt nar man inte har nagon tv hemma. Och vad som hander i Svedala har man lite granna slappt, vilket jag tror ar ganska naturligt. Kan inte ha huvudet i Sverige nar jag ar har, sa om jag ar dalig pa att hora av mig nar jag ar pa hemmaplan kanske ni forstar att det blir annu samre har. Men jag tanker pa er saklart och har kommit in i nagon saknaperiod nu..

Igar avslutades Ganeshfestivalen som har hallt pa i tio dagar. Vi var och tittade pa spektaklet vilket gick ut pa att taga fram langs gatorna i Pune. Massa paradvagnar och sakert hundra tusen manniskor dansade och levde om i en riktig folkfest. Helt galet var det. Och mitt i alltihopa stog vi och tittade, men i slutandan var det vi som blev mest utittade och fotograferade. Pa tal om det sa har jag och tva tjejer tillsammans med nagra gotlanningar varit med pa lokaltv, vilket betyder nagon miljon tittare. Har inte sett det sjalv men det ar val lite haftigt va? Och nu vet jag inte hur manga tidningar vi prytt med vara vackra ansikten heller. Vi blir fotograferade hela tiden, sa man har ingen riktig koll pa vart bilderna hamnar.

Pa sondag ska vi aka till en annan stad, Hyderabad, och vara kvar dar en vecka. Har inte riktigt fatt klam pa vad det ar vi ska gora men jag tror att det handlar om motsattningarna mellan muslimer och hinduer. I Hyderabad ar de flesta muslimer tydligen, sa det ska bli intressant att se om det arnagon skillnad mot har.

Snart bar det av till skolan dar vi ska ha ett seminarium innan vi far ledigt for helgen. Ledighet ar daremot nagot vi inte ser mkt av har nere. Fullt upp hela tiden och ofta sex-dagars veckor. Men det ar bara kul! Puss o kram pa er!

Blidde inga bilder sist. Har slangt upp nagra pa Facebook istallet for er som ar intresserade. Dagarna flyter i vanlig ordning pa. Dagarna blir ofta tva tre timmar langre an planerat vilket kan vara valdigt utmattande, minst sagt. Igar ochidag har vi besokt polisstationen har i Pune och en domstol. Inte kul. Valdigt oorganiserat och manga ganger svart att forsta manniskorna som pratat, da engelskan inte varit den basta hos gubbarna. Dock ar vi valdigt privilierade (?) somfar traffa dessa hogt uppsatta manniskor som hallt foredrag i FN och andra haftiga grejjer. Tydligen ar det inte alls vanligt att studenter far komma pa besok som vi gjort. Kan ha o gora med att vi ar utlanningar. Idag avslutades besoket med en intervju av nagra som skriver for en indisk tidning. De ville att vi skulle jamfora rattssystemet i Indien med det svenska. Lattare sagt an gjort, vi ar ju bara socialarbetare!

Vi har aven fatt traffa tva transsexuella personer idag pa en organisation som arbetar for manskliga rattigheter. Det ar enligt lag inte tillatet att vara homosexuell i Indien, sa denna organisation arbetar alltsa bland annat med dessa fragor. Dock tyckte jag att mannen som arbetade dar, Asim, var en aning fordomsfull och han pratade om att han helst inte tog dessa fall da han tidigare sett ett visst intresse kring honom som man da han tagit sig an fallen. Han berattade ocksa om hur han pa urinoarer ofta blivit utittad avhomosexuella man. Lite dubbelmoral dar tanker jag. Vi stallde fragan till en av de transexuella mannen, om han hade nagon karleksrelation och utifall det var svart att hitta likasinnade. Vi fick ett litet tvetydigt svar men han berattade att han arbetade som prostituerad och fick sin "narhet" dar igenom ungefar. Ah nu babblar jag pa har utan att egentligen komma med nagon poang, men ni far en bild av hur det funkar har kanske..

I helgen firar man Ganesh festival har i Maharashtra, delstaten som Pune ligger i. Redan nu ser vi massa elefantstatyer och krimskrams runt i staden sa det ska bli spannande att se hur det kommer firas nu i helgen. Vi ar inbjudna nagonstans for att ta del av den vi med. Anledningen till att jag sager nagonstans ar for att jag inte vet och sa ar det med mkt har nere. Ibland kommer man till nagon organisation och forvantas stalla fragor trots att man inte har en aning om vad de arbetar med. Men thats India I suppose =) Lite smacharmigt anda.

Finns sa mkt att skriva om, jag hoppas att ni inte blir uttrakade av allt dravvel =) Ha det sa bra sa lange! Kram

Segskap till dator! Far panik pa sant har. Var ett tag sen jag uppdaterade nu marker jag. Jag har inget behov alls av att sitta vid datorn har nere, blir nastan ettstressmoment att ta sig hit. Men jag vill ju att ni ska fa lasa vad jag gor sa jag far forsoka pallra mig hit lite oftare.

Veckan som gatt har varit riktigt intressant och inspirerande. Vi har bland annat besokt ett behandlingshem for alkoholberoende. Med tanke pa var slakts historia sa var det riktigt intressant att fa hora olika alkoholisters historier om deras liv och hur de tagit sig sa langt som till ett behandlinghem. Ibland var det riktigt svart att halla tillbaka gratklumpen i halsen. Larorikt och inspirerande som sagt!

Vi har ocksa besokt "Infant Jesus school". Alltsa vad ar det for namn?? Rektorn var sa himla stolt over skolan och ville visa oss varenda liten ra av den. Vi fick ga in i alla klasser och presentera oss for de stackars sma barnen som var sa himla hart disciplinerade. Sa fort vi kom in stallde de sig upp och sa i kor: good morning maaaaam! Vet inte vad jag ska tycka om det, men jag fick en kansla av att de var lite val hart hallna. Alla barn vi mott under de har tre veckorna sjunger alltid for oss och detta betyder sa klart att aven vi ar tvugna att sjunga en trudilutt. Vi fick aven vara med pa sexualkunskap for attorna och niorna. Valdigt speciell upplevelse. Barnen blev tillsagda att de inte far kyssas under halsen och inte onanera sa mkt for det skulle leda till "obsessions". Mkt intressant men samtidigt ganska bra med tanke pa den stora populationen i Indien och de sociala problem som detta leder till. Nar dagen var slut fick vi skriva hundra autografer till alla barn. Jag sa att jag kande mig som en kandis och fick till svar: det ar du! Sjukt..

Det var nog lange sedan jag har lekt sa mkt som den senaste veckan. Helt galna barn! Vi har lart barnen massa svenska lekar och fatt lara oss nagra indiska ocksa. En skola som vi besokte var startad av nafra eldsjalar for barn vars foraldr jobbar pa byggen. Dessa familjer ar valdigt fattiga och barnen har inte privilegiet att ga i skolan. Men den har skolan var alltsa startad for dom. Vi har pratat mycket om det faktum att mycket av det sociala arbetet som gors i Indien inte ar utlejt av staten. Den storsta delen bestar av NGO's, alltsa non govermental organizations. I och med detta fungerar socialarbetarna har som entreprenorer som fyller de hal dar staten sviker. Den kreativitet som detta leder till ar nagot var handledare tyckte vi skulle ta tillvara pa och ta med till Sverige. Hon menar att socialarbetare kan skapa arbetstillfallen och efter dom har diskussionerna har jag fatt lite ideer om vad man skulle kunna jobba med pa hemmaplan. Skulle iofs vara spannande att fa arbeta med problem i tredje varlden ocksa, dar sa lite kan ge sa mkt och forandra en persons liv.

Ska se om jag far upp nagra bilder ocksa, segt har som sagt!

Ah jag har det sa bra har ska ni veta gott folk. Det tog ungefar tva dagar sen var vi som en familj, alla nio i var lilla lagenhet. Kunde inte varit battre. Sen sist har jag besokt ett barnhem for HIV-smittade barn. Dom var som vilka andra barn som helst och vi lekte och skojjade med dom. Vi larde dom att leka bro bro breja bland annat och dom larde oss massa indiska lekar.

Igar hade vi en avslutningsceremoni pa universitetet med studenterna som vi umgatts med en vecka nu. Studenterna har tagit oss till olika organisationer dar de har praktik tva dagar i veckan och det har HIV-hemmet var en sadan plats. Igar hade vi alltsa avslutning och den inledde vi 18 svenskar med ett litet "kultur-program" dar vi sjong svenska latar. Vi avslutade med Mama Mia och som en liten surprise sa hoppade jag och Elin fram pa sista refrangen och dansade lite bugg. Vi bjod aven pa chokladbollar men dom var nog inte sa uppskattade. Har pa film nar Prianca, en student, ater en och hon rynkade lite pa nasan och tog en stor klunk vatten efterat =)

Nar vi var klara var det deras tur. De visade upp olika traditionella och moderna danser. Sa himla haftigt! Jag hade velat se annu mera! Det var bland annat en kille som gjorde nan Bollywood-dans och nagra andra som dansade en bambu-dans dar de lixom hoppade twist over babmupinnar som nagra andra satt och slog ihop. Ah svart att forklara med haftigt var det! Men jag kan ju saga att vi kande oss ratt tontiga med varat lilla nummer nar vi sett deras =).


En sak som ar lite jobbigt ar alla tiggare. Vi har blivit tillsagda att inte ge pengar utan isafall nagon banan eller sa. Det ar svart att sta emot nar nan kvinna utan varken tar eller fingrar eller ogon kommer fram och drar i en. Men man blir nastan lite blind, eller snarare avskarmad fran det har da man ser det hela tiden. Nat annat man blivit lite tagen av ar "trottoarfolket". Pa manga stallen kan man se hur familjer har satt upp presenningar pa trottoaren dar alla gar och dar under lever dom sina liv. Samtidigt vet man ju inte hur deras bakgrund ser ut. De kanske inte har haft tak over huvudet alls tidigare och kanske ar jattelyckliga over det lilla utrymmet de nu har. Sadana har fragor dyker upp hela tiden och pa seminarium far vi chans att diskutera dom. Var handledare tog bland annat upp barnarbete som ett exempel. Hon menade att visst, det ar jattehemskt, men hur skulle alternativet se ut? Familjerna skulle inte ha rad med mat for dagen och barnen kanske skulle fa bo pa gatan istallet. Det ar latt att sitta hemma i Sverige och saga att det ar sa hemskt, men samtidig maste man satta sig in i deras situation. Var handledare menade att man kanske var tvungen att kompromissa lite. Arbeta i sma steg. Kanske infora nagot krav pa utbildning for dom har barnen och lixom borja i den andan.

Det finns sa manga komplexa problem och situationer har och man far en helt annat syn och nya perspektiv pa saker som man inte alls hade hemma. Framfor allt lar man sig att vad vi se som problem eller misar kanske inte alls ar det for dessa manniskor. Att bo i ett skjul kan vara ren lyx for en manniska som bott pa en trottoar hela sitt liv trots att vi aldrig skulle kunna tanka tanken att bo sa. Ah jag vet inte, manga tankar som snurrar och jag far inte riktigt ner det i text..

Nu ska jag ivag pa seminarium. Vi har kopt med oss tartor till var handledare for idag firar man teachers-day och hon har sagt detta flera ganger sa vi tankte att det var en pik =) Ha det gott!

Nu märks det att regnperioden har kommit. Vi klaffsar runt med blöta fötter i äcklig lera och försöker göra det bästa av situationen. Har haft fullt upp nu några dagar och inte ens orkat ta mig till internetcafet. 12timmarspass i Indien är rätt utmattande. I förrgår var vi på universitetet och hälsade på och fick en lektion i hur indiska familjer ser ut. Vi välkomnades med en ceremoni där vi blev välsignade genom att få ris på huvudet och massa rökelse runt skallen. Vi fick även en röd prick i pannan som mer såg ut som ett fett köttsår. Väl inne i klassrummet sjöng en tjej en sång på hindi och det var ganska svårt att hålla sig för skratt kan jag säga. Efter det kallades vi upp en och en inför hela klassen och lärarinnan läste upp en del av det brev vi skickade innan vi kom och så fick vi alla en varsin ros.

Efter det skulle vi i grupper om sex åka hem till någon av studenterna och se hur de bodde. Vår tjej bodde nån halvtimme-timme utanför staden så det var lite skönt att få se lite natur för en gångs skull. Hemma hos henne väntade hennes föräldrar, bror och två kusiner. Mormorn som också bodde hemma hos dom var tyvärr på semester så henne fick vi inte träffa. Vi blev serverade mat och te och fick se gamla bilder i deras fotoalbum. Vi visade bilder hemifrån och pratade om svensk kultur och annat och en av kusinerna tyckte att svenskarnas finaste egenskap var att tjejerna var så självständiga och gjorde det dom ville utan att be föräldrarna om lov. Dock tyckte dom det var konstigt att vi flyttade hemifrån så tidigt. I Indien bor man hemma tillsammans med två eller tre generationer, ibland fyra, så de trodde att vi måste känna oss väldigt ensamma.

Idag är jag hemma från skolan då en av tjejerna i lägenheten, Silva, är riktigt sjuk. Hon låg med 40 graders feber hela dagen igår och åkte in till akuten igår kväll. Vi vill inte lämna henne ensam så därför stannar jag och Keno hemma med henne. Om ett tag ska vi tillbaka till sjukhuset med henne för att hämta provsvar. Läkaren trodde att hon blivit sjuk av allt det förorenade regn som vi vandrat runt i. Hoppas hon blir bättre snart!

Imorgon ska vi besöka ett fängelse om jag inte minns fel och SOS-barnbyar. Ska bli spännande! Har förstått att ni har det ganska kallt där hemma =( Trots allt regn kan man ändå gå i kortärmat här så vi klagar inte.. Ha det så bra! Kramis