Eyy.

Ah jag har det sa bra har ska ni veta gott folk. Det tog ungefar tva dagar sen var vi som en familj, alla nio i var lilla lagenhet. Kunde inte varit battre. Sen sist har jag besokt ett barnhem for HIV-smittade barn. Dom var som vilka andra barn som helst och vi lekte och skojjade med dom. Vi larde dom att leka bro bro breja bland annat och dom larde oss massa indiska lekar.

Igar hade vi en avslutningsceremoni pa universitetet med studenterna som vi umgatts med en vecka nu. Studenterna har tagit oss till olika organisationer dar de har praktik tva dagar i veckan och det har HIV-hemmet var en sadan plats. Igar hade vi alltsa avslutning och den inledde vi 18 svenskar med ett litet "kultur-program" dar vi sjong svenska latar. Vi avslutade med Mama Mia och som en liten surprise sa hoppade jag och Elin fram pa sista refrangen och dansade lite bugg. Vi bjod aven pa chokladbollar men dom var nog inte sa uppskattade. Har pa film nar Prianca, en student, ater en och hon rynkade lite pa nasan och tog en stor klunk vatten efterat =)

Nar vi var klara var det deras tur. De visade upp olika traditionella och moderna danser. Sa himla haftigt! Jag hade velat se annu mera! Det var bland annat en kille som gjorde nan Bollywood-dans och nagra andra som dansade en bambu-dans dar de lixom hoppade twist over babmupinnar som nagra andra satt och slog ihop. Ah svart att forklara med haftigt var det! Men jag kan ju saga att vi kande oss ratt tontiga med varat lilla nummer nar vi sett deras =).


En sak som ar lite jobbigt ar alla tiggare. Vi har blivit tillsagda att inte ge pengar utan isafall nagon banan eller sa. Det ar svart att sta emot nar nan kvinna utan varken tar eller fingrar eller ogon kommer fram och drar i en. Men man blir nastan lite blind, eller snarare avskarmad fran det har da man ser det hela tiden. Nat annat man blivit lite tagen av ar "trottoarfolket". Pa manga stallen kan man se hur familjer har satt upp presenningar pa trottoaren dar alla gar och dar under lever dom sina liv. Samtidigt vet man ju inte hur deras bakgrund ser ut. De kanske inte har haft tak over huvudet alls tidigare och kanske ar jattelyckliga over det lilla utrymmet de nu har. Sadana har fragor dyker upp hela tiden och pa seminarium far vi chans att diskutera dom. Var handledare tog bland annat upp barnarbete som ett exempel. Hon menade att visst, det ar jattehemskt, men hur skulle alternativet se ut? Familjerna skulle inte ha rad med mat for dagen och barnen kanske skulle fa bo pa gatan istallet. Det ar latt att sitta hemma i Sverige och saga att det ar sa hemskt, men samtidig maste man satta sig in i deras situation. Var handledare menade att man kanske var tvungen att kompromissa lite. Arbeta i sma steg. Kanske infora nagot krav pa utbildning for dom har barnen och lixom borja i den andan.

Det finns sa manga komplexa problem och situationer har och man far en helt annat syn och nya perspektiv pa saker som man inte alls hade hemma. Framfor allt lar man sig att vad vi se som problem eller misar kanske inte alls ar det for dessa manniskor. Att bo i ett skjul kan vara ren lyx for en manniska som bott pa en trottoar hela sitt liv trots att vi aldrig skulle kunna tanka tanken att bo sa. Ah jag vet inte, manga tankar som snurrar och jag far inte riktigt ner det i text..

Nu ska jag ivag pa seminarium. Vi har kopt med oss tartor till var handledare for idag firar man teachers-day och hon har sagt detta flera ganger sa vi tankte att det var en pik =) Ha det gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0