Farewell.
Sitter och väntar på att klockan ska gå. Vänta är inte min grej, men efter den här resan kommer jag nog vara rätt van. Tid är inget som prioriteras där nere vad jag förstått. Man använder sig an "ish-tid", vilket betyder att klockan fyra lika gärna kan betyda halv fem. Jag kommer dö frustrationsdöden im afraid.
Har nästan packat nu, alla grejjer ligger framme och ska bara ner i väskan. Ett par shorts har jag med mig. Ett par gamla avklippta fula jeans som egentligen är liite för långa för att se bra ut i Sverige och lite för korta för att kännas bekväma i Hinduland. Men i och med att jag mestadels kommer knata omkring i burka här framöver kanske jag klarar mig ändå..
Innan jag far blir det en lunch med Frida, Sara, Magda Hanna och Elin. Gillar inte att säga hej då =(
Den här kombinationen har aldrig riktigt varit min grej..
Det där med ish-tid gillar jag skarpt. Hoppas du är som jag när du kommer hem! Slipper du vänta på mig i fortsättningen!
