Min Syster.
Hon är en sån där som man kan bli alldeles galen på, en liten envis sak som aldrig ger sig. När hon var liten gjorde det ingenting för då var det bara att ge flickan en dagsedel så lugnade hon ner sig. Åren gick och Karra började växa om mig. Tänka sig va! Jag var inte så kaxig längre, utan visste att bråken ofta slutade med major failure för min del. Jag har haft mina knep för att få fason på henne och dessa har oftast utförts på "morgonen" när Karin är som allra retligast. Gitarrsolon och ukulelepling, har i och för sig inte fungerat, men gett mig ett gott, elakt, skratt!
Idag har vår relation utvecklats endel (men handgemängen vinner hon fortfarande) och hon är den jag allra helst pratar med om jag har kompis- eller grabbproblem. Hon står alltid på min sida och säger att dom andra är idioter vilket man så klart mår jäkligt bra av att höra. Hennes sjuka humor är inte att leka med och har ofta gett mig redig magsmärta. När jag väl blir arg på henne och häver ur mig diverse olägligheter får jag så dåligt samvete och måste genast be om ursäkt. Vill ju inte att systra mi ska tvivla på hur mycket jag egentligen tycker om henne, trots att jag är så aggressiv för tillfället.
Karlyle du är fan bäst! Love you Pimpinella! 
(Efter allt det här fjäsket hoppas jag verkligen att du kommer upp o hälsar på den gamla haggan)
Fint Mär! Jag håller med.
Jag måste medge att tårarna inte var långt borta. Du är fan bäst, finafinasyster. Jag skall försöka komma med flyget. Puss på dä. Love you.
såå fint inlägg...fick mig att sakna min syster:)
Så fint sagt!
Jag håller med Moster!
gullisar =)
Å Karin du har det bra du med en syster som säger så fina ord om dig, men ja håller med henne. Din humor e grym!
Fint skrivet. Kommer ihåg när vi var små. Karin var alltid så tyst och lugn. När vi sprang in på hennes rum och jag som skulle prova hennes säng haha. Mycket fina minnen har jag frånb eran familj. kraam
