Märy

Världens nervösaste tjej vaknade upp imorse, mkt tidigare än vanligt. Skulle ju iväg på rundvandring i skolan och jag var väldigt orolig över att jag inte skulle hitta rätt hus. Campusområdet här är så himla stort! Men efter att ha frågat två personer hittade jag rätt. Ska väl tilläggas att jag höll på o halka fyra gånger innan jag kom fram och detta hände framför dom jag skulle fråga. Bra start! Fick kontakt med Nina, en tjej som ska börja samma linje som mig, igår på internet och när jag såg hennes ansikte i mängden kändes det lite bättre =) När vi var klara i skolan tog vi en fika och jag måste säga att jag känner mig mkt lugnare, nu är jag inte ensam i min nya stad längre!

Det hände någonting med min dator igår och nu verkar den inte få kontakt med varken mobilen eller kameran så jag kan tyvärr inte lägga in några bilder förrän jag får hjälp med det. Väldigt synd för jag har ju varit och fotat mitt hus som jag ska bo i om ett par dagar. Det är en gammal skola med stora fönster och en väldigt maffig entre. Jaja det får bli en annan gång.

Nu ska jag ta mig en liten nap, dagens aktiviteter och nervositet tog musten ur mig. So long!

Söndag kväll. Ångesten börjar krypa en in på skinnet. Det alltid är samma visa. Efter en lång sovmorgon masar man sig upp ur sängen, men man vet att man inte kommer orka ta sig för någonting. Lite frukost och sen TV. Helt plötsligt är klockan fem och det är dags för middag. Eventuellt blir det en trip till Coop framåt kvällskvisten för att få lite luft. Egentligen är godissuget den största anledningen. När det är slut är det dags att sova för att sedan vakna alldeles för tidigt för en kvällspigg sate.

Har faktiskt brutit mönstret idag. Jag har varit väldigt duktig och tvättat all min smutstvätt. Känns ganska bra. Godiset är redan slut tyvärr men det är lite för tidigt för att gå och lägga sig. Kanske blir en film till innan det är dags.

Snart är det fredag!

Hade en diskussion med en 40 årig man från Libanon idag om kärlek och relationer. Han hade gift sig med en kvinna i Sverige för att få asyl här. Inga känslor inblandade alltså. Han skulle aldrig kunna skilja sig från den här kvinnan, även om de gick omkring och hatade varandra. Allt handlar om anpassning menade han. Enda anledningen till skiljsmässa vore ifall hon var otrogen. Det kom fram under samtalet att han var otrogen lite då och då, men det spelade tydligen ingen roll, så länge hon inte visste något blev ju ingen skadad. Jag försökte klämma in mina åsikter lite här och där men jag hade helt fel tydligen. Mannens slutkläm blev något i stil med att folk som säger att de är "in love" är dumma, dom vet ingenting om livet. Allt handlar om kroppslig njutning and thats it! Kärlek finns inte.

Är man 40 år och aldrig upplevt riktig kärlek, utan lever med en kvinna bara för att man har barn ihop har man nog missat något. Fast egentligen tycker jag mest synd om hans fru som nog har lärt sig älska honom medans han har hoppat mellan sängarna i alla år.

Kärleken ska vara ömsesidig och fin annars kan man lika gärna vara utan.

                                   

Barbro med brutet revben drog ihop Australiengänget igår för en liten trip till Kista. Det blev massa lösgodis och Guldkompass hela kvällen. Vet inte riktigt om jag kan säga att filmen var sådär jättebra, men den hade en sån sagofeeling över sig och var ganska mysig. Det som stör mig är när man mot slutet av filmen börjar märka att det här kommer inte ta slut. Tvåorna brukar oftast inte alls vara i klass med första filmen. Men men vi får väl se.
Som sagt, en trevlig kväll med dom jag tycker allra bäst om, kan det bli bättre?

09.15, rasten är slut.

För att behålla mina tre unika besökare jag har varje dag måste jag nog uppdatera lite nu. Det är på tiden. Det har varit lite trögt på den fronten men jag är ju lite ny och har svårt att komma igång.

Eftersom mitt arbete är så himla stimulerande (?) och min hjärna går på högvarv hela dagarna (?) har jag haft flera timmar på mig att fundera ut ett ämne att prata om här idag. Jag har en svag aning om att jag kom på tre olika grejjer att skriva om men nu kommer jag inte ihåg någonting alls. Undrar om bloggandet verkligen är någonting för mig? Kanske kan få skylla på att jag sov två timmar i natt. Paniken började smyga sig på när jag tände lampan för att läsa om Lisbet Salanders äventyr och en stor röd trea lyser mig rakt i ansiktet. Två och en halv timme tills klockan ringer. Min dag blev inte så bra.

"Vart har du hittat den tonen?!" hade nog Seppo, en finsk man på mitt jobb sagt efter att ha läst mina blogginlägg. Imorn ska jag skriva om någonting positivt och bra. Det blir bättre så.